Att sjunka ner i en fåtölj med en bok kan vara en stund av ren avkoppling, men tänk om läsningen kunde vara något mer? Tänk om den kunde vara en väg till läkning och personlig insikt? Det är precis vad biblioterapi handlar om – konsten och vetenskapen att använda litteratur för att främja psykiskt välbefinnande. I en tid där många söker verktyg för att hantera livets utmaningar växer intresset för denna metod, som faktiskt har djupa historiska rötter men nu får ny aktualitet. Följ med på en upptäcktsfärd in i biblioterapins fascinerande värld, där böcker blir mer än bara berättelser – de blir verktyg för själen.
Vad är biblioterapi och hur fungerar det?
Från antikens visdom till modern terapi
Idén att litteratur kan ha en läkande inverkan är långt ifrån ny. Redan i antikens Grekland talade filosofer som Aristoteles om litteraturens förmåga att rena känslor, och över dörren till biblioteket i Thebe ska det ha stått ”Själens läkeplats”. Längre fram i historien, på 1200-talet i Kairo, användes högläsning ur Koranen som en del av behandlingen på Al-Mansur-sjukhuset. Men det var under och efter första världskriget som biblioterapin började ta form som en mer strukturerad metod. Krigets fasor lämnade djupa spår i soldaternas psyken, och man upptäckte att läsning kunde erbjuda tröst och distraktion. Pionjärer som den amerikanske prästen Samuel McChord Crothers, som myntade termen ”biblioterapi” 1914, och brittiska Helen Mary Gaskell med sin ”litterära omvårdnad” under kriget, insåg vikten av att tillgodose soldaternas behov av litteratur. Gaskell betonade den personliga touchen – att ge rätt bok till rätt person vid rätt tidpunkt. Hennes krigsbibliotek, anslutet till Röda Korset, och biblioteket på Endell Street Military Hospital i London, där personalen förstod att läkning av kroppen ofta började med läkning av sinnet, lade grunden för dagens biblioterapi.
Den biblioterapeutiska processen: Identifiering, katharsis och insikt
Efter kriget fortsatte utvecklingen, främst i USA. En milstolpe var Caroline Shrodes doktorsavhandling från 1949, där hon kopplade samman psykoterapi och biblioterapi. Shrodes identifierade tre centrala faser i den biblioterapeutiska processen: identifiering, där läsaren känner igen sig i textens karaktärer, händelser eller känslor; katharsis, en känslomässig rening och frigörelse som igenkänningen kan leda till när undertryckta känslor får ett utlopp; och insikt, där läsaren genom reflektion och bearbetning får nya perspektiv på sig själv och sin livssituation. Denna modell har haft stort inflytande och belyser hur läsning kan bli en aktiv process för självförståelse och förändring, snarare än bara passiv konsumtion.
Praktisk tillämpning och olika inriktningar
Kärnan i biblioterapi är den medvetna användningen av texter – det kan vara skönlitteratur, poesi, biografier eller till och med självhjälpsböcker – för att utforska känslor, tankar och livserfarenheter. Genom läsning, samtal eller skrivande ges individen möjlighet att sätta ord på det som kanske är svårt att uttrycka, bearbeta minnen, få distans till problem och upptäcka nya infallsvinklar. Målet är inte nödvändigtvis att lösa alla problem, utan snarare att öka välbefinnandet och främja personlig utveckling. Metoden är flexibel och kan anpassas för olika åldrar och behov, och används inom allt från sjukvård och psykiatri till skolor, bibliotek och som stöd vid livskriser.
Internationellt ser vi olika modeller och inriktningar. I Storbritannien och Wales finns exempelvis systemet ”Books on Prescription” (numera ofta kallat Reading Well), där läkare och vårdpersonal kan rekommendera specifika böcker vid lindrigare psykisk ohälsa eller för att hantera specifika livssituationer. Man skiljer ofta mellan två huvudinriktningar inom biblioterapin. Dels den humanistiska biblioterapin, som mer fokuserar på läsningens inneboende kraft att främja personlig utveckling och hantera vardagens utmaningar, ofta med en pedagogisk prägel. Dels den kliniska biblioterapin, som är mer strukturerad och ofta involverar terapeutledda samtal, individuellt eller i grupp, för att fördjupa de insikter som läsningen väcker. Denna form används oftare som ett komplement till annan psykologisk behandling.
Skrivandets läkande kraft
Biblioterapi handlar inte bara om att läsa, utan också om att uttrycka sig. Skrivandet är ofta en integrerad del av processen. Att föra dagbok, skriva reflektioner kring en text eller ägna sig åt kreativt skrivande kan vara kraftfulla sätt att bearbeta upplevelser och få syn på sina egna tanke- och känslomönster. Workshops som Healing Through Writing visar hur specifika skrivtekniker, som journaling och embodied writing, kan användas för att utforska sitt inre och främja läkning. Erfarenhet visar hur befriande det kan vara att fånga tankar på pränt. Pia Bergström, en svensk pionjär inom fältet, använde exempelvis biblioterapeutiska skrivgrupper för att hjälpa ungdomar på Bufff (Barn och ungdom med förälder eller familjemedlem i fängelse) att bearbeta sina svåra erfarenheter. Genom skrivandet kunde de formulera känslor som varit instängda. En studie som använde dagboksassisterad läsning av poesi visade också hur kombinationen av läsning och reflekterande skrivande kunde hjälpa deltagarna att få tillgång till och konstruktivt använda tidigare obearbetade trauman och känslor, som sorg och förlust.
Biblioterapi i Sverige och litteraturens mångfald
Ett växande fält i Sverige
I Sverige är biblioterapi ett relativt nytt begrepp jämfört med exempelvis Finland, där litteraturterapi har en längre tradition och används brett inom vård och utbildning. Men intresset växer stadigt. Ett viktigt steg togs när Pia Bergström startade Sveriges första akademiska utbildning i ämnet, inspirerad av sina egna erfarenheter av litteraturens stödjande kraft och insikter från Finland. Hon betonar skillnaden mellan klinisk biblioterapi, som är en del av psykoterapi, och den humanistiska formen som fokuserar på personlig utveckling och hälsofrämjande – en inriktning som ofta är aktuell för exempelvis bibliotek och som inte syftar till att ersätta traditionell terapi.
Forskningen på området är fortfarande i sin linda i Sverige, men den finns och växer. Cecilia Pettersson vid Göteborgs universitet är en central forskare som sedan 2011 undersökt hälsofrämjande läsning. Hennes bok ”Biblioterapi : hälsofrämjande läsning i teori och praktik” beskrivs som det första större svenska verket i ämnet och ger en viktig grund för både teori och praktik. Att det nu även finns Föreningen för biblioterapi i Sverige, som arbetar för att sprida kunskap och öka medvetenheten, visar också att fältet håller på att etablera sig (även om deras webbplats kan vara under underhåll periodvis).
Även om forskningen är begränsad, pekar de studier som gjorts, bland annat vid Göteborgs universitet, på positiva effekter som ökad självkänsla och stärkt känsla av delaktighet hos deltagare i biblioterapeutiska grupper. Nina Frid vid Kulturrådet lyfter fram biblioterapins relevans för biblioteken, inte bara ur ett folkhälsoperspektiv utan också för läsfrämjandet i stort. Hon menar att skönlitteraturen har en unik förmåga att bryta tabun kring svåra ämnen och att människor i kris ofta instinktivt söker sig till berättelser som speglar deras egen situation.
Litteraturens mångfacetterade kraft: Från poesi till spekulativ fiktion
Vilken typ av litteratur fungerar då bäst i biblioterapeutiska sammanhang? Svaret är att det inte finns någon universallösning. Valet av text beror helt på individens behov och situation. Poesi, med sitt koncentrerade språk och sin förmåga att väcka starka känslor och associationer, har visat sig vara särskilt kraftfull. Den tidigare nämnda studien med Wordsworths dikt illustrerade hur poesin, i kombination med dagboksskrivande, kunde hjälpa deltagarna att komma i kontakt med och bearbeta djup sorg, förlust och rädsla på ett oväntat direkt sätt.
Men även andra genrer har sin plats. Spekulativ fiktion – fantasy, science fiction och skräck – kan erbjuda unika möjligheter. Som diskuterats av författare inom genren, kan dessa böcker, genom att förlägga berättelser om trauma, identitet och läkning till fantasivärldar, skapa en metaforisk distans som gör det lättare att närma sig svåra ämnen. Genren utforskar komplexa mänskliga erfarenheter genom en spekulativ lins, vilket kan ge läsare nya verktyg för att reflektera över sina egna liv och utmaningar i en trygg, imaginär miljö.
Oavsett genre handlar mycket om igenkänning – den där känslan av att ”den här boken handlar om mig” eller ”äntligen någon som förstår”. Caroline Shrodes fas av identifiering är central. Att hitta en karaktär, en situation eller en känsla som speglar ens egen upplevelse kan i sig vara djupt läkande och minska känslor av ensamhet. Det påminner oss om att även de böcker som vid första anblicken verkar vara ren eskapism, som de populära hästkapplöpningsromanerna av Nat Gould bland soldaterna under första världskriget, kan fylla en viktig funktion genom att erbjuda tröst, samhörighet och en stunds vila från en svår verklighet.
Mer än bara ord: Bibliotekets roll i en läkande värld
Som en person som tillbringat otaliga timmar i bibliotekens tysta vrår, ser jag biblioterapin som en naturlig förlängning av bibliotekets själva väsen. Biblioteken är ju så mycket mer än bara samlingar av böcker. De är platser för möten, för kunskap, för reflektion och för personlig utveckling. De är demokratiska rum där alla har tillgång till berättelsernas och idéernas värld. Att erbjuda biblioterapeutiska bokcirklar, som redan sker på många håll, eller att medvetet lyfta fram litteratur som berör livets stora frågor och utmaningar, är sätt för biblioteken att aktivt bidra till folkhälsan och det personliga välbefinnandet.
Biblioterapi påminner oss om den uråldriga och djupt mänskliga kopplingen mellan berättelser och läkning. Den formaliserar något som många av oss instinktivt känt till: att rätt bok vid rätt tidpunkt kan förändra något inom oss. Från historiska rötter till dagens metoder med både läsning och skrivande, och med ett växande intresse i Sverige, visar biblioterapin på litteraturens potential. Den kan erbjuda tröst när livet är svårt, mod när vi känner oss vilsna, och insikter som hjälper oss att växa. I en alltmer fragmenterad och snabbrörlig värld erbjuder litteraturen och biblioteken en ovärderlig motvikt – ett rum för långsamhet, eftertanke och fördjupad förståelse, inte bara av världen utan också av oss själva. Kanske är det just där, mellan raderna och hyllorna, som vi kan hitta några av de viktigaste verktygen för att navigera i våra egna livsberättelser.